Med anledning av kommunens planer att göra förändringar i resurser för elever med särskilda behov, skriver Susanne Sjösten, förälder, på nt.debatt den 2 juni.

Här är länk till hennes debattartikel på nt.se.

Här nedan är texten:

(2016-06-02)

DEBATT Boel Johnson på utbildningskontoret vill erbjuda en skola för alla genom att avveckla de kommungemensamma resursgrupperna. Paradoxalt är att det finns en stor risk att det blir tvärtom.

Barn som far illa. En liten andel av Norrköpings barn behöver en kommungemensam resursgrupp. Det är barn som, under lång tid har fart illa och misslyckats i sin hemskola. De behöver mycket anpassningar och det behövs en medveten tanke runt varje stund i skolan, anpassningar som ligger utanför vad som kan ges i hemskolan.

Kostar barnen för mycket? Boel Johnson menar att de kommungemensamma grupperna inte får finnas och lutar sig mot skollagen. Men ingenstans i skolans styrdokument nämns att en kommun inte får ha kommungemensamma resursgrupper, däremot att en särskild undervisningsgrupp kan vara kommungemensam. Att man vill lägga ner dessa grupper handla nog mer om pengar. Boel Johnson säger att grupperna är för oflexibla för att kunna möta alla barn utifrån deras behov. Om det inte handlar om en oflexibel ekonomi, vet jag inte hur Boel Johnson menar. Dessa grupper har så mycket flexibilitet, kompetens och erfarenhet, att det är en skam att kalla verksamheten för oflexibel.

Lär av de som redan försökt. I Tyresö har de redan gjort denna avveckling. Lärarförbundet kritiserar Tyresö kommun för att lärare och elever har kommit i kläm. Ansvar för anpassningar har ofta hamnat på outbildade. Lärare berättar också att det är många normalpresterande elever som hamnar i kläm, när lärarna lägger mer tid på elever med särskilda behov. Undervisningen blir också mer rutinbunden och fyrkantig. Lärare säger också att de inte upplever att det görs några särskilda satsningar på barn i behov av stöd, även om politiker säger att de har gjort omfördelningar.

Om det inte hade varit för ”Kalle”, så hade det inte funnits några problem i klassen.

Det måste till en attitydförändring hos många som arbetar i skolan. Vilket också bekräftas i en studie specialpedagogikforskaren Claes Nilholm har gjort, där framkommer att lärare och rektorer ofta förklarar en elevs skolproblem på barnet självt och på hemmen. Det handlar om värdegrund och förmågan att verkligen kunna se och agera efter allas olikheter som en tillgång. När vi kan Rocka sockan helt naturligt varje dag, då har vi en skola för alla. För att nå hit behövs mer resurser och kompetens på varje skola. Men det får inte bli på bekostnad av de kommungemensamma grupperna.

Ge alla en möjlighet. Utöka den kommungemensamma verksamheten på flera skolor, så blir det geografiska närmre för fler. Låt alla som behöver och vill gå i en av dessa grupper. Många barn känner sig för första gången inkluderade när de kommer till en resursgrupp. Parallellt måste det satsas på de enskilda skolorna. Ju bättre den enskilda skolan blir att bemöta barn efter olikheter, ju mindre behov av de kommungemensamma grupperna. Tillsvidare måste grupperna finnas kvar, annars trampar man på de mest sårbara barnen. Men, när dessa barn kommer till sin rätt, besitter de unika förmågor. Leonardo da Vinci, Marie Curie, Albert Einstein tros alla ha haft Asperger. Har vi råd att kasta bort dessa förmågor?